you've got the love.
Imorgon flyger jag till London. Det ska bli tjusigt värre att spendera fem dagar i staden med många hjärtan. Men jag har lite fjärliar i magen, för jag ska flyga all by my self denna gång. Men en dag måste man våga vara rädd.
song for a friend.
it's a you and me house.
we are nowhere and it's now.
Jag lyssnar på pling musik och tänker inget händer här, men det gör ingenting om dina händer är här.
Tillsammans är man mindre ensam.
i tried to do handstands for you but every time I fell for you.
Och visst vill man alltid somna i takt med någon annans andetag och känna kall andedräkt kittla i nacken. Känna hjärtslag, som slår och slår så hårt mot ryggen. Varje kväll. Varje natt.
Det är svårt att skriva nu, mest beror det på en pojke med mirakel lockar som går runt i mitt huvud. I mina tankar och överallt.
Ändå känns det som om att jag skulle kunna skriva böcker om honom.
På sätt och vis vänder han upp och ner på hela min värld.
Mest av allt så önskar jag att han inte hade allt det där.
Jag har svårt för att andas ibland.
don't want to fall out of love with you.
Det enda som kommer att kvarstå om några år är dina handleder på min näthinna och mina dumma dikter.
tisdag.
Hur stor roll kan jag spela för världen egentligen? Jag menar, vi lever flera miljarder människor på denna planet. Jag är bara en liten människa och en så liten del av det. Jag kan känna mig extremt liten och så fruktansvärt obetydlig ibland. Idag är det en sån dag. Och jag önskar att jag bara kunde gömma mig någonstans. Där ingen ser hur liten min värld är. För det var du. Du är bara en liten del av det här också. Och kanske så jävla obetydlig egentligen.Hur kan jag spela roll för världen när jag inte ens kan spela roll för mig själv?!