Vi släckte ner hela trevåningshuset så det blev kolsvart. Vi lät tonerna av Håkan Hellström och Bob Dylan passera våra hörselgångar och det blev en fin kväll hos Linnea.

Det är faktiskt så, att våren är här och man kan ju bara inte sluta små le för det. För allt känns lättare och det känns som att man kan andas igen.

Detta var förra veckan vi satt ute och åt mot en vägg med solen i ögonen, vi åt pasta och det var gott.

Det var ett tag sen vi var på Kent nu, två veckor snarare bestämt. Nästan tre. Det var så fruktansvärt fint så det gjorde ont i bröstkorgen ibland. Tonerna som susade i öronen och fötterna som aldrig kunde stå still. Åh, den känslan.

Och jag har helt glömt av att min blogg ens existerade. Jag lovar att ändra på det framöver..

Igår var det tant kalas för hela slanten! Förtjusande var ordet.

Jag går under jorden, det känns som jag är instängd hela tiden.

Jag vill komma ut, men det går bara inte.

Du var det ända som var bra i mitt liv.

Jag har skrivit tusen sms som bara hamnat i utkastet,

men

jag vill inte förklara via sms eller en facebookchatt.

Men så är det i alla fall.

Jag har aldrig mått bra,

förutom när jag var med dig.

Och när jag träffade dig så ändrades allt inuti och det var ganska främmande

och så var det läskigt också, men jag hade dig.

Sen sket sig allting..

Hon är den finaste människan jag vet och sådär härligt galen.

Man blir glad att vara med henne, varje liten stund.

Jag beundrar henne och önskar att hon alltid kunde vara hos mig här hemma.

Men det är hon inte. Hon är en flygresa här ifrån och jag hatar det ibland.

För att jag kan känna mig så fruktansvärt ensam utan henne.

Och sakna henne så det gör ont.

Det är tyst.

Utan min syster skulle jag nog inte alls vara den jag är idag.

Hon är den som alltid sjunger falskt och skrattar med mig.

Eller kramar mig när jag är ledsen och vill gråta.

Hon tror på mig och hon förstår nog inte hur mycket hon har gjort för mig.

London är så himla fint trots att det regnar lite väl ofta i den staden. Det är något med människorna, med gatorna, med fiken och jag kan liksom inte riktigt sätta ord på det..