Vi släckte ner hela trevåningshuset så det blev kolsvart. Vi lät tonerna av Håkan Hellström och Bob Dylan passera våra hörselgångar och det blev en fin kväll hos Linnea.

Det är faktiskt så, att våren är här och man kan ju bara inte sluta små le för det. För allt känns lättare och det känns som att man kan andas igen.

Detta var förra veckan vi satt ute och åt mot en vägg med solen i ögonen, vi åt pasta och det var gott.

Morgonen började med kärt återbesök på Amnesty. I -15 tog jag min hoj för att möta upp Sandra och Cissi. Sandra köpte den röda kameran på bilden. Och lyckligtvis nog så fungerade den.

Själv köpte jag en Poladroidkamera. En gammal en. Sorgligt nog ej fungerande.

Han i fotobutiken skrattade åt mig när jag frågade hur man skulle få igång den.

Vi frös. Tinade tårna med en varmchoklad vid 11 tiden på ett mysigt fik.

Pratade om framtid och drömmar.

Vi gjorde Monki, igen! Denna gången gick vi ej tomhänta därifrån.

Vidare mot Emmaus och Myrorna.

Köpte tyg till kommande projekt.

Idag blev det bara en tygkasse. En grön en, en med rosetter.

Och så lite snor på det! Har nämnligen gått och blivit med förkyldning. Inte okej.

Nu väntar sängen och mitt gosiga duntäcke.

Godnatt!